Ett av ämnena i gårdagens Agenda behandlade det stora antalet nyanlända elever i svenska skolor.
Den svenska skolan befinner sig i en prekär situation, vilket delvis erkändes i inslaget, men som ett exempel på raka motsatsen använde man en grundskola i Vindeln.
Idag är det inte bara skolorna i våra förorter som lämnar mycket att önska. Även i mindre orter ser det bekymmersamt ut, inte minst p.g.a. den bosättningslag som regeringen tillsatte för ett par år sedan och som idag gör att elever från kulturer väldigt olik vår svenska placeras i för- och grundskolor i snart varje liten by. Det stora problemet är att många av dessa saknar utbildning när de placeras i vanliga skolor, en del är analfabeter och andra saknar all kunskap i engelska som ändå kunde vara en liten propplösare.
I Vindeln har man tydligen lyckats. Här placerar man inte nyanlända, eller nyinvandrade som programledaren säger, i separata klasser utan i vanliga klasser tillsammans med svenska elever. Är så fallet borde givetvis samtliga skolor i Sverige ta efter och låta förortsungdomar ta plats i innerstans skolor och landsbygdsungdomar bussas in till Rinkeby, Bergsjön och andra förorter.
Inslaget i Agenda var så näpet och sött att man ett tag trodde sig förflyttad till en hittills gömd film av Astrid Lindgren. Alla var så glada, trevliga, så nöjda och alla mötte tittarna med idel leenden, kramar och en gemenskap man inte ens hittar i kompisgänget. Snacka om att detta var välregisserat och tillrättalagt från första till sista filmrutan. Allra gladast var kanske ändå läraren och en av initiativtagarna, Lligo Matson, som bokstavligen strålade av lycka.
I Vindeln röstade man så här 2018.
Vilka partier som tjänar på en sån här propaganda återstår att se. Lika lyckliga som SVT var över sitt välregisserade inslag, lika stormförtjusta har lokaltidningen varit över den lokala högstadieskolan som t.o.m. Gustav Fridolin utropade till ett föredöme. Initierade källor säger dock att verkligheten är en annan, vilket också lokaltidningen tvingats rapportera om med jämna mellanrum. En annan bild än den lyckliga får man också när man diskuterar med elever och föräldrar till dessa.
Se inslaget i Agenda (börjar 27 minuter in). Visst är det välregisserat?
